Musiken gör att jag står ut och all den hjälp jag får av min man.

 får aldrig tröttna på att ha ont i kroppen..
får heller aldrig visa utåt till andra hur man mår..

Skulle jag personligen avslöja vad jag egentligen känner och vad jag egentligen skulle vilja göra och säga så hade jag väl snart inga vänner kvar. Det kan ibland vara svårt att "spela en viss roll" just dom dagarna som är som värst. Men med åren har man lärt sig att ha en mask och bita ihop.
Men jag säger ifrån direkt idag om jag tycker och känner att något är helt galet och tokigt för mig och min fibro.. Jag gör ALDRIG något idag som jag vet gör mig till att jag blir sängliggande dagen efter, utan jag gör små saker lite här och lite där men jag blir liksom aldrig riktigt färdig någonstans, utan jag pendlar och går mellan alla hemma sysslor.
Jag skulle till exempel aldrig städa hela huset för då vet jag är jag blir kvar i sängen dagen efter.
Utan jag får antingen acceptera hjälp av min man eller så får jag ta lite succesivt vart eftersom..
Så när jag ska stryka, så stryker jag en liten stund men inte för lång tid och sen gör jag ett avbrott och går och diskar och sen sätter jag mig en stund och sen kan jag torka kökskåp och små pyssla lite.
Men sen kan jag gå och lägga mig och läsa en tidning och så fortsätter mina dagar.

Eftersom jag är ute och spelar och sjunger tillsammans med min man, så blir jag väldigt trött i kroppen bara utav att sitta och åka långa sträckor med bilen. Som oftast är det min man som bär in anläggning och högtalare m.m. men jag brukar ändå envisas med att alltid ta in något, för jag vill ju inte att folk ska tro att jag är nån "diva" som inte gör något alls. När jag väl står på en scen och sjunger så mår jag som allra bäst.. Jag ger precis allt utav mig just då.
När sedan belysningen släcks ner så känns det precis lika i min kropp..
Det är ungefär som att blåsa ut ett ljus och så blir det mörkt och kallt..
Som oftast så brukar jag somna i bilen hemåt och när jag väl är hemma igen så byter jag om till onepiece-overall och mjuka varma sockor på fötterna.. och sen slappar jag..

En sak är säker: Musiken gör att jag står ut med tillvaron! Utan musiken och sången så hade jag nog rasat ihop totalt.
Jag är lyckligt lottad som har en förstående karl och som hjälper mig med precis allting. Skulle jag helt plötsligt få för mig att tvätta mitt hår, så kommer han och hjälper mig så jag slipper att ha armarna ovanför huvudet för länge..
Men vem har sådan hjälp idag? Inte många!
Men jag får tacka Gud för att jag har världens underbaraste man och som alltid finns vid min sida när jag behöver.....