värk, värk, tjatigt med värk

känner utav min jädrans värk för tillfället. Det måste vara väderväxlling nu för det är då som jag känner utav värken som mest. Mest när det nalkas regn och rusk och blåst.

Solen älskar jag men då blir mina fötter svullna och jag kan knappt gå. Det lindrar lite med rosmarinolja som jag smörjer in fötterna med, men det återkommer lika fort igen. Jag skulle isåfall behöva en sko fylld med rosmarinolja att gå i .... ja då kanske det skulle kännas lite bättre.

För övrigt så känns det lite vemodigt att veta att min mor åker in och ut på lasarettet. Hon är gammal och har drabbats av KOL. Så det är många tankar som far runt i huvudet på mig varje gång telefonen ringer. Orolighet är ju en bidragande orsak till ökad värk och trots att jag är medveten om det så är det inte lätt att försöka skingra tankarna och försöka tänka på något annat som är mer positivt och glädjande..

Som får man ta dagen som den kommer bara. Det går inte att planera in någonting över huvud taget, eftersom kroppen säger ifrån, och jag är mycket lyhörd på min kropps signaler och jag försöker undvika att göra tyngre saker när jag mår som sämst.

Ett litet leende på läpparna är ändå något som gör att man inbillar sig att värken minskar lite grann. Trots att jag själv kan känna en viss hopplöshet ibland så försöker jag ändå se till att göra någon glad varje dag, på ett eller annat sätt. Det brukar alltid kännas bra efteråt.

KRAM på er ALLA.......