Jag börjar nu känna en viss oro inför min operation på tisdag.
Jag ska ta bort min livmoder och det är inte några problem att göra det, för det vet jag många som har gjort, så det är jag inte alls orolig för.
Jag oroar mig för att mitt inte hjärta inte ska orka med om man blir tvungen att söva ner mig.
Trots att man har vidtagit försiktighets åtgärder och kollat EKG och ultraljud på hjärtat så vet jag ännu inte om det är helt okey.
Men jag ska till en början få ryggmärgsbedövning så jag är vaken vid ingreppet men om det skulle uppstå några komplikationer så måste man söva ner mig och det är då som man är rädd att mitt hjärta inte ska orka med.
Så jag får väl hoppas att dom fixar att göra ingreppet utan att behöva söva ner mig och att det räcker med ryggmärgsbedövningen.
Jag är även lite orolig att behöva vara vaken under operationen men dom har lovat mig att jag ska kunna koppla av och om jag vill kan jag få lyssna på musik i hörlurar och det kanske är bra så man slipper höra när dom pratar.
Jag ska till sjukhuset på måndag och lämna lite blod och sen blir jag inlagd på tisdag.
Går allt som det ska så blir jag kvar på sjukhuset en natt.
Jag skulle ljuga om jag inte sa att jag var orolig, det är klart det känns oroligt. Förbaskat oroligt.
Jag är inte ett dugg rädd smärta eftersom jag är så van vid smärta, men skulle mitt hjärta inte orka med så finns det inga ord egentligen för vad jag känner.
Jag är i och för sig en kämpe, jag brukar sällan ge upp i första taget. Så det här ska nog gå bra.
Nu ska jag försöka få lite skönhets-sömn, skulle behöva många många timmar för det..
Tänker på dej! Jag hoppas allt gick bra och att du kommer hem, senare idag.
SvaraRaderaMånga kramar/Monica.