Jag har ibland trott att man kan vänja sig med sin förbaskade värk..
Men ibland sviker min förhoppning om att det verkligen är så.
Ju kallare det blir utomhus så jag märker att fibron närmare sig sakta men säkert.
Det är lika varje år men ändå har jag glömt hur det kändes för varje gång när värken smyger sig på.
Tänk att kunna få vakna upp en vinter morgon och inte känna nånting utav fibron.
Vilken dröm!
Men den gnolande värken ska jag nu ändå försöka vagga mig själv till sömns
och hoppas att jag kan få några timmars sömn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar