Regn och åter regn

Nu börjar jag bli rätt så trött på regn.
När ska vi få sommar i vårt avlånga land????????!

Musiken gör att jag står ut och all den hjälp jag får av min man.

 får aldrig tröttna på att ha ont i kroppen..
får heller aldrig visa utåt till andra hur man mår..

Skulle jag personligen avslöja vad jag egentligen känner och vad jag egentligen skulle vilja göra och säga så hade jag väl snart inga vänner kvar. Det kan ibland vara svårt att "spela en viss roll" just dom dagarna som är som värst. Men med åren har man lärt sig att ha en mask och bita ihop.
Men jag säger ifrån direkt idag om jag tycker och känner att något är helt galet och tokigt för mig och min fibro.. Jag gör ALDRIG något idag som jag vet gör mig till att jag blir sängliggande dagen efter, utan jag gör små saker lite här och lite där men jag blir liksom aldrig riktigt färdig någonstans, utan jag pendlar och går mellan alla hemma sysslor.
Jag skulle till exempel aldrig städa hela huset för då vet jag är jag blir kvar i sängen dagen efter.
Utan jag får antingen acceptera hjälp av min man eller så får jag ta lite succesivt vart eftersom..
Så när jag ska stryka, så stryker jag en liten stund men inte för lång tid och sen gör jag ett avbrott och går och diskar och sen sätter jag mig en stund och sen kan jag torka kökskåp och små pyssla lite.
Men sen kan jag gå och lägga mig och läsa en tidning och så fortsätter mina dagar.

Eftersom jag är ute och spelar och sjunger tillsammans med min man, så blir jag väldigt trött i kroppen bara utav att sitta och åka långa sträckor med bilen. Som oftast är det min man som bär in anläggning och högtalare m.m. men jag brukar ändå envisas med att alltid ta in något, för jag vill ju inte att folk ska tro att jag är nån "diva" som inte gör något alls. När jag väl står på en scen och sjunger så mår jag som allra bäst.. Jag ger precis allt utav mig just då.
När sedan belysningen släcks ner så känns det precis lika i min kropp..
Det är ungefär som att blåsa ut ett ljus och så blir det mörkt och kallt..
Som oftast så brukar jag somna i bilen hemåt och när jag väl är hemma igen så byter jag om till onepiece-overall och mjuka varma sockor på fötterna.. och sen slappar jag..

En sak är säker: Musiken gör att jag står ut med tillvaron! Utan musiken och sången så hade jag nog rasat ihop totalt.
Jag är lyckligt lottad som har en förstående karl och som hjälper mig med precis allting. Skulle jag helt plötsligt få för mig att tvätta mitt hår, så kommer han och hjälper mig så jag slipper att ha armarna ovanför huvudet för länge..
Men vem har sådan hjälp idag? Inte många!
Men jag får tacka Gud för att jag har världens underbaraste man och som alltid finns vid min sida när jag behöver.....

Fråga professorn och vänta en ca: en månad?

Man kan inte annat än fundera när man läser detta:

Fråga professorn

Här har du möjlighet att ställa frågor om aktuell hjärt-lungforskning till två av professorerna i Hjärt-Lungfondens Forskningsråd: professor Jan Nilsson vid Skånes universitetssjukhus (Malmö) och professor Kjell Larsson vid Karloinska Institutet.

Vissa frågor och svar publiceras här på hemsidan och i vår tidning Forskning för hälsa.

Obs! Du får tyvärr vara beredd på att vänta ca en månad på svar från våra professorer. Vi svarar endast på forskningsrelaterade frågor och inte på frågor om enskilda sjukdomsfall!

Om cirka en månad? Då har väl frågeställaren hunnit dött.... eller?

 

25 januari 2009 en söndag då jag hade hosta

Det var länge sedan jag skrev här och detta beror först och främst på att jag har varit sjuk ( jag har haft en fruktansvärt hosta/förkylning) så jag har inte orkat att skriva här.

Jag har istället gått igenom en massa flyttlådor och där ibland hittade jag en kalender från 2009. Det är alltid lika kul att sitta och bläddra i gamla kalendrar, men den här gången kändes det inte roligt då jag kom fram till:

citat från dagboken

25 januari 2009 en söndag.

Där står följande att läsa i min dagbok:

Dagen började som vanligt med att min man gjorde frukost åt oss båda. Vår dotter kom och skulle hjälpa mig med att tillverka ett CD-fodral till ett musikgäng. Jag hade en fruktansvärt hosta och den ville inte ge med sig.

När jag efter ett hostanfall fick jag en fruktansvärd kramp i bröstet. Det gav inte med sig heller utan blev allt mer påtaglig. När jag till slut lade mig i soffan i vardagsrummet och sa till maken att ringa ambulansen. Jag kände att det inte stod rätt till. Smärtorna var smärtsamma och hemska och båda armarna domnade bort. Ambulansen kom och vi var på väg till sjukhuset när man ändrade färdriktning till ett större sjukhus eftersom jag blev i allt sämre skick. Med blåljus och ilfart körde ambulansen i snöslasket. Ingen morfin lindrade min smärta inte heller reagerade jag på Nitroglycerin. Smärtan blev bara allt värre och värre. Vår dotter hade följt med mig i ambulansen och hon satt fram vid chauffören, medan min man körde bilen efter ambulansen. Jag frågade skötaren intill min sida om det hade hänt någon olycka eftersom det var blåljus.. Han svarade med en lugn stämma: - Det är vår bil som du ser lyset ifrån.

Jag såg att det blev allt ljusare och ljusare och det blev såpass ljust så att det bländade mig och jag minns att jag frågade vart min man var. Jag fick till svar att min man låg efter oss.. Då vinkade jag till min man och sa: - Hej då min älskade! Jag kommer inte klara det här!

- Jodå, det ska vi nog fixa, sa skötaren till mig och klappade mig på armen..

Sen såg jag en tunnel som var otroligt ljus och vacker och jag ville bara dras iväg......

Sen minns jag ingenting mer .....

Jag vaknade upp och låg på en brits i ett väldigt ljust rum och jag kände att någon försökte få bort mina ringar på mina fingrar. Man blötte och smorde in mina fingrar för att kunna få bort ringarna till slut.

En tunn plastslang, en kateter, fördes in av läkaren, genom en pulsåder i handleden upp till hjärtas kranskärl. Om ett eller flera kranskärl är förträngda så görs ibland en ballongvidgning, men i mitt fall så hade proppen löst upp utav sig med hjälp av ambulansföraren: Micke L. Så jag skänker honom ett stort och varmt TACK...

Från ambulansen skickade man hela tiden bilder på mitt hjärta så dom såg när proppen kom och därför blev jag skickad till ett större sjukhus på vägen..

Den här stunden som man hade fört upp en plastslangen i pulsådern i handleden gick fruktansvärt fort. Man hinner inte med allting, för det gick så otroligt fort.

Helt plötsligt rullar man iväg mig till ett rum och där dyker då min dotter och min man upp. Jag var inte speciellt sällskaplig utan låg bara och kände mig torr i munnen.

Jag har inte en aning om hur länge dom stannade hos mig men jag vaknade följande dag i min sjukhus säng på sjukhuset med slangar och apparater och nålar överallt.. Framåt eftermiddagen blev jag förflyttad till ett mindre sjukhus..

Där rådde vint- och kräksjukan så jag fick inte ta emot några besökare på grund av detta.

Så det blev hemska några hemska dagar i all ensamhet på sjukhuset som jag skulle kurera mig.

Den 29 januari fick jag komma hem.. Jag blev väldigt förvånad att jag kunde komma hem så snart, men naturligtvis så blev jag glad över att få komma hem..

Mina ord som jag skrev på sjukhuset:

Jag vill leva, jag vill vara, jag vill......

Det är för tidigt att släcka, det är för tidigt för att ta slut.

Jag ska hinna mer, jag ska göra allt,

jag har mycket kvar att göra.

Jag vill leva, jag vill vara, jag vill....

25 januari 2009 kommer att präntas fast i mitt huvudet.

Etsa sig fast.

Då min låga höll på att ge upp, men fick en ny chans igen.

TACK! Tack för att jag får vara med en stund till...

slut citat från dagboken..

Idag är jag bara glad över att hostan har börjat ge med sig och att den inte gav mig hjärtinfarkt som år 2009....

Smärtan som ökar för varje minusgrad... nu är jag förbaskat less på min Fibro...

Så känns det inuti kroppen ....

Jag vill ha bort den vassa, hårda, kalla känslan i kroppen som tär på min kropp...

Kylan tär på min kropp och jag kan ingenting göra åt det.

För varje grad som går neråt kryper en kall och hård känsla inom mig.

Det ilar och det kör som vassa knivar.

Men jag måste fungera som vanligt ändå... hur nu det ska gå till....

Ansiktet visar ett förvridet skratt som försöker dölja smärtan.

Men jag lyckas inte alltid så bra att dölja det jag upplever.

Ibland så vill jag inte ens dölja det..

Men jag är förbaskat trött och less på den här smärtan som kryper inpå mig allt mer och mer för varje grad som sjunker.

Så är det att leva med Fibromyalgi...

Det går att förebygga STROKE

Som ni kanske vet så fick jag en stroke den 10/8 -2011

Jag har då fått en broschyr:

Det går att förebygga STROKE

Förebygg stroke

Se över dina vanor?

Sunda matvanor och motion är viktigt för att minska risken för stroke.

Fimpa!

Rökning är en klar riskfaktor, inte minst för att den påskyndar förkalkningen i våra blodkärl, vilket kan leda till stroke

Se över dina kolestrerolvärden!

Ett för högt kolestrolvärde bidrar till åderförkalkning som i sin tur kan medföra ökad risk att insjukna i stroke

Var måttlig med alkohol!

Alkohol ökar risken för stroke. Det gäller främst vid akut överkonsumtion, men även vid långvarigt missbruk.

Varva ner!

Både psykisk och fysisk stress anses öka risken för stroke

Skratta och ha kul!

Känn igen symtomen!

Symtom vid insjuknandet kommer oftast plötsligt, men kan också komma gradvis.

De vanligaste symtomen kan ibland annat vara: minskad känsel, domning eller svaghet i ena kroppshalvan, balanssvårigheter, synrubbningar, svårt att tala eller att förstå tilltal.

Blixtrande plötslig huvudvärk är ett symtom främst vid hjärnblödning.

Vid något av ovanstående symtom

RING 112!

Ett snabbt omhändertagande minskar risken för död och kan även minska konsekvenserna efter stroke.

Ärftlighet?

De anlag vi föds med gör att vi kan ha lättare att utveckla vissa sjukdomar som högt blodtryck eller diabetes, vilka i sin tur kan leda till stroke. Vi kan även ärva dåliga vanor som ensidig kost, brist på motion med mera..

Friskfaktorer föerbygger stroke

Genom motion, en väl sammansatt kost med mycket frukt och grönt samt ett rökfritt liv minskar du risken för högt blodtryck och därmed även stroke.

Högt blodtryck orsakar många stroke. För att minska risken bör du försöka att hålla ditt blodtryck under 140/90.

Ibland räcker det inte med livsstilsförändringar. Då kan det bli aktuellt at tsänka trycket med hjälp av mediciner.

Fakta om stroke

Stroke är ett samlingsnamn för hjärninfarkt (blodpropp) och hjärnblödning. 85 % av alla stroke orsakas av en blodpropp i hjärnan.

Var 17:e minut får någon i Sverige stroke, det vill säga cirka 30 000 personer varje år. Av dessa är det hela 20 procent som är i yrkesverksam ålder.

Funktionsnedsättningar efter stroke kan vara både sysiska, kognitiva (intellektuella) och känslomässiga. En del är synliga medan andra är osynliga.

Samhällets kostnader för stroke beräknas till minst 14 miljarder kronor per år.

En kombination av flera riskfaktorer mångdubblar risken att få stroke.

Du kan själv göra mycket för att undvika stroke.

Se över din livsstil!