fredag 29 januari 2010

Att leva med fibromyalgi

Det finns många som har frågat mig om min fibromyalgi.

Jag hade inte tänkt mig att börja att blogga om min djävulska sjukdom.
Men ju fler som frågar mig hur det är att ha fibromyalgi och hur jag upplever det, så började jag till slut fundera på om jag skulle göra ett "ryck" och skriva om min sjukdom: Fibromyalgi.

Sagt och gjort, här kommer nu en början av min berättelse av min sjukdom och jag börjar berätta från den tiden då jag började ana att något var fel med min kropp, men ingen visste vad det var för något.. Jag kommer sedan fortsätta att berätta hur jag upplever mina dagar m.m.

SKRÄCKSLAGEN att inte kunna kliva upp ur min säng.
Det var under många år som jag hade olika problem och det hela började med att jag under mycket ung ålder helt plötsligt en morgon inte kunde kliva upp ur min säng.
Hur jag än försökte så gick det bara inte att kliva upp ur sängen.
Min dåvarande pojkvän försökte lyfta upp mig ur sängen och försökte få mig att stå på mina ben, men benen bar mig inte alls. Benen vek sig bara under min kropp och jag ramlade ihop som en trasa på golvet. Min fästman försökte gång på gång att lyfta upp mig ur min säng utan resultat.
Det slutade med att ambulansen kom på plats och hämtade mig på bår och sedan gjordes en massa undersökningar och inget fel hittades, men ingen kunde heller förklara varför jag inte kunde stå på mina ben. Bara det, var mycket märkligt att få åka hem igen men ändå inte fått någon hjälp eller förklaring till vad det var för fel på mig.
Väl hemma fick min pojkvän bära mig till och från toalettbesöken och han skötte om mig.

Fortsättning följer............

2 kommentarer:

  1. Bra att det ssynliggörs, det finns så många som har denna diagnos och blir missöfrstådda. STORT LYCKA TILL med bloggen // Kramar Bettan

    SvaraRadera
  2. Bra Berit
    Fortsätt att skriva om detta. Man behöver känna igen sig. Jag fick diagnosen 1992, men hade då gått på sjukbidrag i 7 år innan.1984 kund jag inte ens hålla i en kaffekopp ej heller en penna, vilket var mitt arbetsverktyg.
    Blev sjukskriven då.Nån överansträngning kom de fram till.Fast jag har haft värk ända sen barnsben.
    Kram Anita

    SvaraRadera