torsdag 18 februari 2010

Värken tilltar

Många mår bra bara över att se solen som tittar fram.
Det borde jag också göra eftersom jag fullkomligt älskar både sol och värme! Men det här med temperatur växlingar är just det som jag känner utav mest. Jag mår bara allt sämre och sämre för varje gång det händer något på temperatur - mätaren. Jag skulle önska att den stod helt stilla och låg konstant på samma temperatur hela tiden istället.
Jag klagar inte alls över vårt lands underbara väderväxlingar, dom är helt unika i sig, men det är bara min kropp som inte klarar av det.
Jag kanske istället skulle bosätta mig i något varmare land men jag vet inte om det skulle hjälpa mig. Är det någon med fibromyalgi som har flyttat till något varmare land och märk någon skillnad på sin fibromyalgi? Så skriv gärna då en rad till mig och berätta.

Ändå kämpar jag på trots min värk att träningscykla på min träningscykeln på det sätt som jag nu fått instruktioner från min hjärtläkare och sköterska. Jag cyklar hela tiden i 60 km, varken mer eller mindre men sen utökar jag tyngden för benen var tredje minut. Det är alltså inte hur lång tid jag cyklar som är viktig utan att jag hela tiden håller mig på 60 kilometers farten och ökar tyngden. När jag sedan märker att jag kan cykla utan att flåsa och pusta som en ardennerhäst så ska jag öka på till var fjärde minut och sen var femte minut osv. Gör jag så här så ökar jag min kondition betydligt snabbare än om jag satt och cyklade flera mil på den lägsta tyngden.
Många tror att jag bara ska försöka glömma bort den envisa värk under tiden som när jag träningscyklar bara för att försöka få upp min kondition men det fungerar verkligen inte så. Dom som inte själva är drabbade av fibromyalgi kan inte uttala sig om hur man verkligen känner i sin kropp. Men om jag ska med mina egna ord försöka beskriva hur jag personligen upplever det så känns det som om man har konstant träningsvärk av det värsta slaget och samtidigt ska man då försöka prestera så gott man kan på en träningscykel och tycka att det är kul att träna. Plus att man själv är mycket medveten om att när nästa dag nalkas så känns det än värre än gårdagen. Och det här är absolut ingenting som man bara kan träna bort, som en del kanske tror. För det finns dom som bara säger att det går över om man fortsätter träna och att det enbart är träningsvärk, men så är det alltså inte. Det kan jag intyga som vet av många års erfarenhet att fibromyalgi - värken kan man alltså inte träna bort.
Jag kan ibland inte låta bli att tänka på hur mycket smärta en människa egentligen tål. Hur hög är smärtgränsen för oss mänskliga varelser?
Jag har född fyra barn och barnvärkarna är ingenting i jämförelse med fibro-värken!
Jag föder hellre barn var och varannan dag om jag bara slapp fibron.
Nu ska jag ta mitt cykel pass och bita ihop och ändå cykla enbart för att få upp min konditon så att mitt hjärta ska orka slå för mitt liv. Jag kämpar nu med mitt liv, eftersom mitt hjärta har sagt nej en gång. Jag vet att klarar av det eftersom jag är envis som en mulåsna!
Men ont det har jag......... så in åt helvete.........

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar